Lindö-cupen 20 November 2010

Ja så var dagen här som vi hade längtat efter så mycket och när man som tränare ska summera den här dagen ställer man sig frågan. Kan man vara stolt tränare fastän tjejerna inte vann en enda match? Sänker man tjejerna till fotknölarna när man ställer dem mot så tufft motstånd?
Kl 0700 var det samling på Lysingsskolan för att i kortege fara till Norrköping. O-gradigt ute och med lätt snöfall undrar man om man ju är riktigt klok som ska spela utomhuscup och dessutom för första gången ge sig på 11-manna fotboll. Några av tjejerna har spelat någon/några matcher med 96/97 laget, men för de flesta är detta en ny spelform. Om motståndet visste vi inte så mycket förutom att det är vissa lag som är stora föreningar och som elitsatsar på fotbollen, lag som redan har spelat 11-manna i en eller två säsonger, eller som Lindö-tjejerna vart uppe och nosat lite på spelsättet. Men om man inte vågar satsa så kommer man ju heller aldrig att vinna!
Med fjärilar i magen som man nästan kunde se med blotta ögat var det ändå ett heltaggat gäng som såg fram emot att få testa på att lira 11-manna fotboll.

Innan första matchen...

sammanbitna eller tokladdade...

Anders kör lite taktik....

I första matchen var det Enebys 97 lag som stod för motståndet. Vi krigade hårt och kämpade bra men vi hade lite svårt med att hitta rätt på några positioner. Vi gav inte Eneby någonting gratis och de hade ett snyggt anfall som resulterade i mål och det var det som blev slutresultatet. Matchen var jämn men jag tyckte nog att det egentligen var fördel till oss då vi höll till på Enebys planhalva stora delar av matchen. Men för att vinna måste man göra mål och vi lyckades inte få till något farligt avslut. Men en bra öppningsmatch och HALLÅ första 11-manna matchen var ett faktum och det gjorde vi riktigt bra.

Kamp om bollen!

kamp igen...

Tillsammans med tjejerna gick vi igenom matchen och vi var rörande överens om vad det var som vi gjort bra och vad som kunde ha varit bättre. Nästa match skulle vi spela mot Vasalund och på förhand visste vi att det skulle bli mer fysisk fotboll än vad vi är vana vid eftersom vi tittade på deras match mot Enskede. Så tagga tjejerna till att spela tufft men rättvist.

ÖIK!

Lycka till!

Gäller att hålla värmen!

jobba, jobba, jobba

Alma har precis slagit iväg bollen...

Å visst blev det mer fysisk fotboll men jädrar i min låda vad vi stod upp. Nu kom den berömda fighting spiriting-en fram. Vi slet och vi kämpade, vi gav inte Vasalund en centimeter. Men det gjorde domaren i form av ett solklart offsidemål enl vårt mening, Fast domaren kan inte alltid se allt men det är ändå surt att förlora matchen på det. Men tjejerna höll huvudet högt och fortsatte att strida mot ett duktigt Vasalund. Å när slutsignalen tjöt så var vi stolta över våra tappra krigare.

Så var det dags att fylla på magen med lite "Lindö-tacos" som serverades på City gross urtjusiga arena. Vilket bygge! Ett sånt skulle vi ha i bynn. Egen konstgräsplan, egen sporthall, cafeteria, läktare mm mycket trevligt place. Så vi fyllde på magarna med lite bränsle...

och det är alltid lite osäkert med mat mitt i spelschemat, för man blir ju allt lite däsen efter att man käkat. Nu kom tre av våra spelare med krämpor... My som legat sjuk hela veckan kände nu själv att hon inte var tillräckligt bra ännu. Emelie hade fått ont i kroppen och kände att hon inte kunde ge allt på planen. Linnea en av våra inlånade 97:or som storspelat kände sig också lite dizzy men slutade att känna efter och gav även järnet i nästa match som var mot Enskede...

Nu kom vår match där det fattades lite av varje. Enskede öppnade starkt men vi jobbade oss in i matchen och skapade farliga målchanser. Det blev ett skadeaavbrott och då tappade vi helt och hållet fokus. Sedan fick Enskede in ett riktigt sketmål, men de räknas ju också...I slutet av matchen petar de in ytterligare ett så förlust med 2-0. Främst tappade vi positioner och kom steget efter och började jaga boll.

Vi kom sist i vår grupp och skulle således möta a-gruppens segrare som var Boo. Å här fick vi möta turneringens absolut bästa lag.

Men nu var vi taggade till tänderna igen och skulle visa att ett "bonnalag" kunde ställa upp till fight. Och den här matchen är nog en av våra bästa. Alla höjde sin egen nivå och tog i och verkligen kämpade för varandra. Vi var stenhårda i närkamperna och skapade egna chanser och spelade bollen. Boo:s tjejer är det duktigaste 98 lag som jag har stött på. De spelade och rullade bollen mellan sig. De spelade fram till ett friläge som de satte. I slutet av matchen sätter de en kanonkula högt upp i nättaket läckert och snyggt och dessvärre otagbart för en som är ca 1.55 lång.

Vi är ödmjuka och besegrades av ett otroligt duktigt fotbollslag MEN vi stod upp, vi kämpade, vi slet, vi skapade och vi hade viljan. För att komma upp i den viljekraften krävs en oerhört bra inställning och faktikt ett så bra motstånd som gör att man tvingas till att tänja på sina egna gränser. Och för att svara på mina egna frågor i början av inlägget.

Ja, vi är mycket stolta över våra tjejer trots att vi förlorade alla våra matcher, för vi tycker att vi gav allt vi kunde ge och förutom mot Boo hade vi likagärna kunnat få med både en eller tre poäng i de matcherna. Och nej att utsätta våra tjejer för så bra motstånd har inte sänkt dem utan tvärtom så har nog flera av våra spelare höjt sin självkänsla och att vi jobbade så bra tillsammans som lag har definitivt stärkt dem för framtida matcher. Så med facit i hand var detta den bästa introduktion i 11-manna som vi kunde få.

Vi vill tacka Lindö FF som anordnade den här cupen och för at vi fick möjligheten att vara med. Ett stort tack till våra supportrar som var en stor härlig skara denna underbara fotbollslag.

Ett tack till våra motståndare för tuffa och lärorika matcher. Och framförallt till våra 97:or som hjälpte oss med bravur och till våra egna super 98:or. En liten tanke även till Alma Wigh som blev sjuk och inte kunde följa med, men hon höll säkert tummarna för oss.

Segrare blev Boo FF

2:a Vasalund IF

3:a Hässelby

4:a Enskede

Våra ÖIK hjältar

Överst från vänster
Amanda, Emelie, Alma, Sofia, Othilia, Alva, Lisa, Emma & Olivia
sittandes från vänster
Julia, My, Stina, Sandra, Linn, Maja, Vendela & Linnea