Match mot Vadstena

Shit pomfritt vilken nervtripp detta blev.
Vättervallen visade sig från sin bästa sida när det var dags för returmöte mot de grönklädda Vadstenaflickorna. Som alltid vet vi på förhand att det blir täta matcher och detta var inget undantag. Dock är det Vadstena som styr matchens första halvlek och vi hamnar för långtifrån vår markering, vilket gör att vi jagar boll och det är jobbigt. Vi har viljan men vi får inte riktigt till det som lag. Vi får inte fast bollen på mittfältet vilket gör att anfallet sjunker ner...
Vadstena tar ledningen med 1-0 och sedan 2-0 efter att Maja först gör en räddning men vi lyckas inte dänga iväg returen... surt men fakta.
I halvtid ligger vi alltså under med 2 bollar, men vi har gjort det förut och vi gör det igen. Tjejerna visar prov på sin storhet när vi peppar och vi måste rycka upp oss och sätta press från början. Vårt tänk är att vi tar andra halvlek som en ny match, ny utmaning och vi tror på det vi gör. Vi går ut laddade och sakta men säkert äter vi oss in i matchen för att de sista 20 minutrarna visa vilka vi är. På en frispark sätter Ramevik den direkt i bortre krysset och det här ger oss en skjuts i baken och ny energi. När sedan 2-2 är ett faktum viker vi oss inte en tum. Matchen slutar 2-2 och även om jag tycker att Vadstena var det bättre laget sett utifrån hela matchen så är det ändå ett bevis på att vi är starka i 80 minuter och att det är inte slut förrens domaren blåser av matchen. Vi tar med oss en pinne med den äran och bevisar återigen att vi är ett starkt lag som kan jobba oss ur underlägen, och det är förbaskat kul att drabba samman i dessa jämna och heta matcher. Dessutom är det fairplay för hela slanten och det gör liksom allt så mycket roligare.
Så ett innerligt tack till Vadstena, domare och publik för en spännande match!