Igår var det så äntligen dags att lira lite fotboll igen. Solen sken, värmen var på, dopp-i-huvudet-hinkarna framställda och en liten osäker laguppställning.
Vi har verkligen inte haft turen på vår sida vad det gäller sjukdomar och skador den här säsongen, MEN viljan flyttar berg, och som vi sa till tjejerna kan man bara göra ett inhopp på 5 min så någon annan får hämta andan så är det ju just det som är limmet i laget.
BK Ljungsbro stod för motståndet och det är alltid roligt att möta nya lag som man inte har några som helst aningar om.
Viktigt idag och alla matcher är att ladda ordentligt och inte tro att en föregående seger automatiskt följer med till nästa och jag tycker tjejerna visar 100% vilja och 100% -jag ger mig aldrig, och det är ett vinnande koncept.
Matchen startar lite darrigt med ett missförstånd mellan backlinjen och målvakt men som vi snart plåstrar ihop och sakta men säkert jobbar vi oss in i en mycket fysisk match. I halvlek står det 2-0 till bynn och då snackar vi om att behålla vårt spel, spela tufft men rättvist, behålla lugnet, fortsätta snacka och spela bollen mellan oss. Och det lyckas vi med.
Vi maler på och skapar många fina chanser och spelar väldigt bra emellanåt. Vi trycker in ett par mål till och när det står 5-0 i matchen kommer vi i ett friläge som slutar i straff och BK Ljungsbros målvakt får rött kort. Rätt eller fel men de sista 20 minutrarna spelar vi med en man mer på planen och matchen slutar 7-0. Hela laget gör en kämpainsats men en extra eloge till Sandra den ständige slitvargen som sliter som bare den, ibland i det tysta men de som möter henne på mitten vet att det är en jobbig jäkel att spela emot och Melinda som visar vilja och kämpaglöd som vi inte har sett förut.
Härligt jobbat!
Tack domare, motståndare och publik för en vindstilla (helt otroligt) kväll på Vättervallen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar