Första matchen spelades mot Fredriksdals IF.
Viljan var på plats och när domaren blåste igång matchen var det bara att ösa på. Vi visar vilja och ambition, vi spelar till varandra och låter bollen göra jobbet. Skön känsla när första målet kommer vi är på G och visar glädje. Matchen slutar 2-0 till bynn.
Alla kort är tagna av bästa Emma och Alma!
Andra matchen är mot Vetlanda GIF och här kommer den matchen som alltid kommer, "plattmatchen". Nu tappar vi lite jäklar-anamma och bytena blir alldeles för långa så vi orkar inte riktigt hålla uppe tempot. Vi leder med 2-0 och slappnar av, Vetlanda får in ett mål och då kommer nerverna. Egentligen är det skitsamma MEN efter två domartabbar, först dömer de hörna som inte var någon hörna, sedan är det på den hörnan som det blir hands som resulterar i mål. Men så kan det vara. Matchen slutar 2-2 och det är ilskna töser som samlas i omklädningsrummet! Visst vart det felbedömt men det är sånt som händer och nästa gång kan det ju vara en miss till vår favör. Samtidigt skulle vi ha gjort en bättre match från början.
Till tredje matchen syns det i ögonen att nu har vi rätta inställningen och här ska alla kämpa tills sista svettdroppen! Norra Hammar SK lag 1 är det som vi möter. Hela laget är på tå och att Linn inte spelar i målet i vanliga fall är det ingen som kan tro. Vi vinner med 3-0 och det är inget snack om saken. Vi är vidare till semifinal.
I semin ställs vi mot Norra Hammar lag 2 (tror jag) och nu låser det sig lite granna igen. Vi öser på framåt och skapar chanser efter chanser men bollurslingen vill inte hitta rätt. I de här lägena är det alltid osäkert. Även att vi är det bättre laget som skapar så är det så lätt att ett skitmål trillar in i röven. Vi försöker och försöker men på 15 min lyckas vi inte och matchen slutar 0-0 så nu är det sudden death. Sanna, Vendela, Othilia, Stina och Linn är de spelarna som får axla ansvaret. Efter 1 min är det fortfarande mållöst och vi plockar bort en spelare. Vi ligger på och pressar och äntligen trycker vi in bollen.
Glädjen är total och helt rättvist står vi som segrare.
Å mina ben skakar av adrenalin...
Så nu har vi tagit oss till final och det är Holsby SK som står för motståndet. Vi peppar girlsen och talar om vad vi ledare kräver. Nu ska vi göra en bra match och oavsett om vi vinner eller inte är det viktigaste att vi går ut och har kul och gör vårt bästa. Då är vi stolta!
Innan matchen får vi rada upp oss för nationalsången, roligt inslag tycker jag och första gången som vi har stött på det.
Vi visste att det var ett fysiskt lag vi skulle möta och viktigt att vi fokuserar rätt och använder eventuell ilska på rätt sätt. Spela fotboll!
Matchen startar och vi öser på. Vi kontrollerar matchen från början till slut, även om Holsby inte riktigt kommer till avslut så är det ett tufft lag att möta. När vi gör 1-0 lättar pressen lite men vi slappnar inte av utan fortsätter att kämpa. Det är baske mej nervöst ända tills slutsignalen ljuder och tjejerna har återigen satt Ödeshög IK på fotbollskartan!
Å det är glädje, vi hade vart nöjda med ett silver men det är så GÖTT att vinna. Å efter en dag där tjejerna har visat att de är bäst är det så roligt att resultatet visar det samma, för det är inte alltid som fotboll är rättvist och det är små marginaler som skiljer segrare från övriga.
Det har vart en rolig dag och vi ser att vi har mycket kvar att jobba på för att få spelet att fungera fullt ut. Skillnaden idag från när vi spelade DM var att alla tjejerna som var med var fokuserade och ville vinna till 100% det var 9 vinnarskallar.
Å det ska ni veta att det är inte hur bra man är som avgör, utan hur mycket man kämpar och vill. Om vi spelar matcher och förlorar men har gjort vårt bästa så är det helt i sin ordning, bara vi har med oss glöden och hjärtat för fotbollen så är man alla vinnare oavsett valören på medaljen! Och på den här cupen räckte det ända fram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar