Vad ska man säga...

Om du inte orkar att läsa ett långt inlägg kan du lika gärna sluta här.
Tredje dagen på Svennis cup ur en tränares ögon...
Vaknar pinkenödig som en tok men tänker att det går nog att somna om, HUR tänkte jag då? Dels ska jag koncentrera mig på att inte pinka i sängen, lyssna på knarret från 16 luftmadrasser, Jennies tunga andhämtning, försöka lirka fram ipoden som jag somnade på igårkväll helst utan att knarra i madrassen... trasslar mej ur bingen som knarrar smyger ut i korridoren försöker få igång linserna så att jag ska se någonting och självklart sitter Värmbols ledare pigg och alert ute i korridoren och morssar. Tassar tillbaka till den förb... ursköna uppblåsta saken som ska likna min säng tänker att gött jag kan somna om och då slår den till med sin fulla kraft! NERVOSITETEN! Schysst kl 06.30 ska den göra entré och matchen är ju baske mej inte förrens kl 10.30, så då kan jag ju åtminstonde försöka jäklas med de andra i rummet genom att vända och vrida och se på vilket sätt jag kan knarra som mest med min madrass = lönlöst de sover som stockar.
Går och duschar, lyset funkar INTE på dasset eller i duschen, inte heller uttaget så hårfönen har jag släpat på i onödan. Frukost vräker till mej som vanligt, men magen är full av NERVOSITETEN så en macka får trängas med den. Uppladdningen består idag av att ha kul, inga måsten till våra tjejer, ingen prestationsångest, bara njuta av att vara i semifinal. För hundan detta är ju ett mycket sällsynt tillfälle i livet som vi får uppleva tillsammans, så njuta ska vi. Vi åker iväg till planen i Rinn och yes en rejäl 9-manna plan med både bredd och rejäl längd, vilket vi vet främjar vårt spel.
Matchen sätter igång och då händer det, jag börjar att njuta av dessa underbara jäntors spel. Ståpäls och glädje omvartannat. Undrar varför vi predikar för dem innan matcher för de vet ju precis hur de ska spela. Ett skott mot mål, tar på en motståndare och bollen far in i mål. Och efter det målet är världen ljusrosa, tjejerna fortsätter att skapa hela matchen men lyckas inte med några fler mål. Men de satsar framåt hela tiden och spelar bollen till varandra och kämpar för varje millimeter och ger inget gratis till Torsbys tjejer som aldrig ger upp.  Matchen slutar 1-0 och vi är i final, smaka på den!
Vi åker tillbaka till skolan, käkar lite köttbullar som glatt rullar ner i magen, sedan är det väntetid fram till 14.55 då finalen mot Kils IF ska gå av stapeln och då är den där förb...ursköna uppblåsta madrassen inte så fel i alle fall.
Återigen är det dags att trigga igång töserna och viktigast nu är inte att vinna utan att ge allt och att njuta av stunden, låta fjärilarna ta lite plats i magtrakten. För känslan efter en match och veta att man gett allt är oslagbar... och så vet vi att om tjejerna spelar vårt spel så är det få lag som rår på oss.
Regnet öser ner, planen är plaskvåt på sina ställen, glöden lyser i ögonen på spelarna, trumman ljuder från suppotrarna och finalen drar igång.
Vi greppar taget från första stund och släpper den inte under hela matchen. Vi skapar lägen, vi passar, vi snackar, vi kör snett inåt bakåt, vi passar i luckor, vår målvakt är med på hemåtpass och rusar ut i rätt lägen. Emellanåt glömmer man faktiskt att det är 12st trettonåringar och en elvaåring som briljerar på plan. För utan att sätta på skrytmössan så är flickorna ett par storlekar för stora för motståndarna och med två gjorda mål mot noll så känns det så rättvist att vi står som segrare i finalen.
Och det är en av de vackraste trudilutterna som ljuder när domaren blåser av matchen och publiken jublar och tjejerna skriker i högan sky...
Ståpäls och glädje, fotboll is the shit!
Guldet går till bynn!
Sedan är det prisutdelning och dags för dusch och ÄNTLIGEN kan jag pysa ur luften ur madrassen!

Efter en sådan här cup är man alldeles slut både i kropp och själ men samtidigt så upprymd. Och visst tycker jag att det är viktigt att vinna, jag skulle ljuga annars, det är sån jag är men man får så många nya erfarenheter och upplevelser som jag skulle ha missat om jag inte varit en del av den här karusellen. För vi har träffat världens goaste kvinna som har tagit hand om oss hela cupen som har skojat och fixat och ordnat med allt. Snacka om rätt kvinna på rätt plats. Vi har mött trevliga lag som spelat fairplay och en del som inte gjorde det. Vi har fått så mycket beröm från både motståndare, ledare och publik för våra tjejers spel och det värmer.
Vi har tittat på matcher och tagit lärdom av det...
Vi fick ett supertrevligt grabblag från Katrineholm, Värmbol som grannar i korridoren
och det som var extra roligt var att när vi ikväll körde in i carporten efter bilfärden hem kom det sms i både min och Anders telefon och det var ett grattis till segern från våra grannar i korridoren en av Värmbols ledare och det värmde. 
Vi hade nog cupens gladaste supporterskara som har hejat fram våra tjejer och peppat i ur och skur bokstavligt talat. Utan er skulle inte sådana här cuper vara genomförbara.
Och vår alldeles unika skara av vildhönor som genomför den här cupen på ett suveränt sätt. 4 av 6 matcher var guldmatcher, dessutom har många av våra spelare höjt sig och utvecklats under de här dagarna... så njut nu brudar och gnag lite på guldpengen.
Nu ska jag försöka varva ner och njuta av min icke uppblåsbara säng som INTE knarrar!