Fotbollstanten funderar...

Det är väl ändå lustigt hur man är funtad egentligen... På hösten tycker jag alltid att det är liiiiite svårare att motivera sig och få ihop till en bra träning, vara positiv, tycka om hösten (dvs ösregn, snålblåst, kallt å allmänt motstridigt), vara lite påhittig ja bara att få till det där lilla extra som lyfter en träning från att bli bra till att bli just det där lilla extra! Å bara efter ett sånt här litet fjuttigt uppehåll på ett par veckor så sprudlar hela hjärnverksamheten och jag har massor med nytt uppe i hjärnbalken. Kanske borde man ta paus lite oftare från verkligheten. MERA SEMESTER ÅT FOLKET HELT ENKELT! Hur svårt kan det va? Jag borde nog bli stadsminister å bestämma mycket mer å ändra på lagar och sånt där eller vad de nu gör där i stadshuset, kanske ska ta å ringa Reinfeldt å se om han behöver hjälp av en förvirrad fotbollstant... eller kanske inte. Bäst att låta bli, Othilia & Vendela skulle kanske få skämmas ögonen ur sig, å det vill jag ju inte.

Vi skulle ju bli ett riktigt radarpar!

 Näe jag får ta min nyfunna energi och göra planer för fotbollstjejerna istället. Å något annat som gör en så glad är när man får oplanerat med beröm.

(Ni föräldrar vet ju att man ibland försöker manipulera sina barn till att säga att man är världsbäst. Man sitter på dom en stund tills de säger det man vill eller låser in sig på den enda toan i huset och vägrar öppna dörren innan de säger kodorden mamma du är bäst, först då får de gå på toa! Elakt ja visst men effektivt å sen mår jag så där bra och kan påminna dom om att du kommer väl ihåg vad du sa? )
På vägen in till handbollsträningen diskuterade vi lite fotboll och inomhustiden som vi fick. Vi är ju alla överens om att 16-17 är inte optimalt och vi kommer inte att hinna springa innan som vi gjorde förra året. Då utbrister de från baksätet. Å kommer ni ihåg när vi spelade fotboll i snön? Å när vi hade stafetter i Lysingsbacken? Eller körde pulkarace? Å det var ju så kul. Å visst hade vi skitkul där i vintras bland all snö som gjorde att vi där och då inte heller kunde springa ut å löparträna före halltiden. Då fick vi använda fantasin och att så här i efterhand få svart på vitt att det vart lyckat och att de ett halvår senare ser tillbaka på slitgörat som något som var såååå kul. Där och då LOVADE jag att självklart ska vi ha sådär kul i vinter igen det är ju bara fantasin som sätter gränserna. Men vi kan ju inte ha det i samband med träningen utan vi får sätta in lite extra "träning" någon lördag lite då å då. Å då ni flicker, då ska vi ha livat!